news

check out our tourblog - 2008-04-27 http://the21stcenturynoise.blogspot.com/

» Previous news items

GIGS

2008
May 13 - Get Lucky/Hao Yun, Beijing
May 11 - Vox, Wuhan
May 10 - TBA, Changsha
May 7 - YuYinThang, Shanghai
May 4 - Castle Bar, Nanjing
May 3 - Windows Tembo, Shanghai
May 1 - MIDI-FESTIVAL, Beijing
April 30 - Mao, Beijing
April 28 - YuGongYishan, Beijing
March 15 - KGB
March 1 - Debaser

2007
1 June - Republik
7 April - Mosebacke Sex Pistols tribute
23 March - Mosebacke Rabbit fighter
22 March - Debaser Medis

» More gigs

DISCOGRAPHY

The 21st Century Noise	Tracks: 1. Get Off My Nerves [DOWNLOAD] 2. Transformation Fever 3. Misfit Kid 4. They Won't Let You Win 5. Fake Songs Are Dead 6. Let's Leave [DOWNLOAD] 7. Msnthrpcl Me 8. C'est Toujours L'Amour 9. City Heat 10. It's Alright, It's O.K. 11. Perfect Destroyer
Let's Leave	Tracks: 1. Let's Leave (3:38) 2. Fake Songs Are Dead (2:25)
It's Alright, It's OK	Tracks: 1. It's Alright, It's OK (2:47) 2. Hotel 74 (2:33)

reviews

» Album reviews | » Live reviews

Album reviews

Inga krusiduller här inte, raka rör och attitydfylld spelglädje som kletar av sig på min sinnesstämning är vad som erbjuds. Det är i stort sätt omöjligt att sitta stilla när The 21st Century Nosie skruvar upp förstärkarna och förmedlar sin rockpunk. Mörka basgångar leder lyssnaren genom skivan, sångerskan och tillika basisten Nina Pudas härligt ärliga sångröst ångar av frustration. Kontrasten mellan hennes stämma och manliga kollegans, gitarristen Jörgen Åhman, röst är superb. Även om låtarna på debuten känns nog så daterad i nutidens rockålder, hör hemma i en svettig klubb i New York och tenderar att vara skapade ur samma mall, är det samtidigt befriande på ett upplyftande sätt. Underbara popmelodier, frambarkade av trummisen Daniel Gamba, hjälper till att höja låtarna till högre trappsteg.

GROOVE / Andreas Eriksson

Det luktar skitig mörk rökig klubb

Att klä sig ultracoolt, men spela svettfebrigt är en stor konst som är få förunnat. The 21st Century Noise ror iland med det. I Nina Pudas kunde vi, under sommarens Kalasturné, se den coolaste/hetaste sjungande basisten Sverige skådat på evigheter. Och musiken låter precis som låttitlarna. "Get Off My Nerves, Fake Songs Are Dead, Perfect Destroyer" talar om den manglarfilosofi den här trion har. Paralleller kan dras till Boss Hog, Patti Smith, Jon Spencer och Ramones och sämre förebilder kan man ha. Stenhårt, men ändå väldigt melodiöst och jag tror att The 21st Century Noise har förutsättningar att bli ett namn utanför Sverige. Det här är musik för skitiga, mörka rökfyllda klubbar i New York, London och Berlin. Nina Pudas är dock inte ensam bakom mikrofonen, ibland sjunger medmusikerna slammergitarristen Jörgen Åhman och vildtrummisen Daniel Gamba också. Och jag känner hur förbaskat kul de måste haft under inspelningen... 29 minuter adrenalinchock att beundra, årets vildaste halvtimme.

Arbetarbladet / Erik Süss

Ibland associerar man vissa skivor med vissa personer eller händelser. Debutalbumet från före detta Piteåbandet The 21st Century Noise, som nu bor i Stockholm, får mig direkt att tänka på min kompis Sara. Hon är en riktig rocktjej (kepa, kedjor, leopardconverse och eightballs). Jag vet inte alls om Sara har lyssnat på den här skivan, antagligen inte eftersom hon precis har flyttat till Berlin. Jag vet inte ens om hon känner till The 21st Century Noise, men jag är helt säker på att hon skulle älska den här skivan.

Det här är riktig rock, i samma klass som Hellacopters, The Donnas och Social Distortion. Precis sådan musik som jag och Sara lyssnade på när vi cruisade över Jönköpings kullar i den vita peugeoten som kallades pongo och dunkade plåt (ja, inte riktigt men nästan). Det här är musik för bilen. Pumpa upp volymen och lyssna på de underbara låtarna med de underbara titlarna, Perfect destroyer, Transformation fever och Misfit kid.

Smålandsposten / Tuva Klinthäll

Det här är debutplattan från trion bestående av Nina, Jörgen och Gamba. Numer bor alla i Stockholm, men de kommer ursprungligen från Västerås, Piteå och Kangos. I somras kuskade de runt med Kalas-turnén, och det blev väl språngbrädan för karriären. Nu släpps alltså det självbetitlade albumet, som de gett ut på det egna bolaget "Get off my records".

Det finns inga som helst professionella värderingar till att den får toppbetyg. Istället är det helt och hållet min magkänsla och sjuka fåfänga som styrt mitt val. Det här tycker jag bara är så kul helt enkelt - en tight och uppkäftig röjarplatta. Det är nästan så att jag vågar nämna Ramones i samma andetag. Men jag hoppar över att analysera kvaliteten på de enskilda låtarna, utan nöjer mig med en ruggigt bra helhet. Fast jag måste ändå nämna att "It´s alright..." lätt kvalar in på mitt blandband jag vill bli begravd med.

Och om ryktet redan börjat gå på stan...så ja! - det var jag som var i ICA-affären i Ninas hemby i Norrland och köpte mjölk men blev kinkig för att jordnötterna var slut.

Nollelva / Anette Maack

Nina Pudas är gruppens självklara frontkvinna. Hon har en gåpåig attityd i sin sångstil och ger stabilitet åt gruppens charmigt offensiva punkrock. Jörgen Åhman är anonymare. Fast i spastiskt ryckiga 'Msnthrpcl me' uppträder han med en härlig entusiasm i rösten, inte olik Howlin' Pelle Almqvists eller Dennis Lyxzéns dito...

Startskottet 'Get off my Nerves' är en lysande introduktion för alla oss som missade trion på sommarens Kalasturné, och som ännu inte fastnat för singlarna 'It's alright, it's OK' och 'Let's leave'. Förstaspåret presenterar ett tajt album dominerat av en melodisk, positiv och inte så vräkig punkrock med smarta och poppiga refränger...

...med den energi och spelglädje som genomsyrar materialet och med ett så uppenbart melodisinne, är jag övertygad om att '21st Century Noise' snart kommer att få en uppföljare...

Låttips: 'Get off my Nerves', 'Misfit Kid' och 'Msnthrpcl me'.

Metica.se / Kristofer Elofsson

Vårens debutsingel It's Alright, It's OK och sommarens medverkan på Kalas-turnén öppnade ögonen hos många för den energifyllda trion 21st Century Noise och deras råa version av rockmusik. Trummor, bas och gitarr är deras klassiska sättning, och i de elva spåren på debutalbumet 21st Century Noise [Get Off My Records/Sound Pollution] formligen sprudlar det av energi och känsla...

...Med en härlig attack och attityd i framförandet levererar de elva osande rocklåtar med punkkänsla och driv. Energin från bandets liveuppträdanden känns intakt även i dessa studioinspelningar, och utöver de två singelspåren finns här flera låtar av hitkaraktär. Med två alternerande sångare i Jörgen och Nina får bandet den variation som är behövlig i detta lilla format, något som används effektivt i dessa första elva låtar från bandet. Snabba låtar dominerar, och det är ett förvånande starkt material dessa debutanter bjuder på. För vänner av punk och garagerock finns här en hel del att hitta och njuta av, 21st Century Noise är ett debuterande band med stor mognad och framför allt såväl attack som charm.

Musikindustrin / Tomas Fridholm

Studsig, energisk uptemporock med influenser från såväl punk-eran som mods-eran. Lägg till en massa stökig garagekänsla samt några schyssta pop-melodier så förstår ni vad som levereras av Jörgen Åhman (sång och gitarr), Nina Pudas (sång och bas) och Daniel Gamba (trummor och bakgrundssång). Trions debutalbum består av elva spår där många gungar och svänger friskt som partyrock ska göra... i sin helhet är det här en trevlig platta... underhållande och med full fart från första till sista spåret. Kanske hade bandet vunnit i dynamik på att lägga in åtminstone en eller två lugna låtar på plattan också, men helt nödvändigt känns det inte. Innan gruppen spelade in fullängdaren hade de givit ut två singlar och tre låtar från dessa finns även här: Fake song´s are dead, Let´s leave och It´s alright, it´s ok. Ninas röst påminner om en kombination mellan Lene Lovich´s och Poly Styrenes (X-Ray Spex), medan Jörgens har en förmåga att kännas mer anonym. Tillsammans ger de dock plattan den nödvändiga variation som behövs för att man inte ska tröttna. Gillar du Parker, Hellacopters, tidiga The Kinks och The Who, Nomads, The Hives och energirik punk så är The 21st Century Noise och deras debutalbum någonting du bör kolla in. Gör så.

Zero Music Magazine / Robert Ryttman

Pondus och låtar som räcker till

Hård och spattig garagerock med tillräckligt med finess och popkänsla för att höja sig ett snäpp över de vanliga dussinbanden i genren... ...de har pondus och låtar som är bra nog för att hålla intresset uppe. ”Transformation fever”, ”Let's leave och ”It's alright, it's ok” är bara några av de vässade och välriktade attacker som bandet levererar.

Bohuslänningen / Martin Andersson

Ett rockband att hoppas på

När punken slog igenom i slutet av 70-talet ställdes många begrepp på huvudet. Det var inte bara föräldrar som förfasade sig. En del av mina vänner som lyssnade på allt sömnigare rock hade svårt att ta till sig vitaliteten, adrenalinet och det våldsamma utspelet. Dom kan ju inte spela, typ! Och, visst, en del kunde inte det. Sedan dess har punken sökt sig åt olika håll och, än bättre, blandat upp sig med andra musikaliska uttryck och i dag är punken garanterat en viktig beståndsdel i en stor del av den mer stökiga och fartfyllda musiken.

The 21st Century Noise är en grupp som snappat dessa viktiga beståndsdelar, samtidigt som de alldeles uppenbart måste ha lyssnat på farsans gamla Troggs- och Who-plattor. ("Fake songs are dead" är klart influerad av "My generation" och "Let"s leave" har ett anslag som låter som "Wild thing"). Nej, nej, inga stölder, men uppenbara och, inte minst, viktiga influenser.

Inledande "Get off my nerves" med en Chrissie Hynde-nervig Nina Pudas på sång lovar väldigt mycket, men sedan vill jag hävda att elden inte riktigt flammar upp förrän starka "Msnthrpcl me". Och de följande låtarna närmast exploderar i min stereo. En låt som "City heat" är helt enkelt, tja, tokbra. En stark debut som lovar mer och det finns all anledning att hoppas på den här trion.

PT / Torbjörn Carlsson

The 21st Century Noise utgjorde det piggaste debutantinslaget på sommarens Kalasturné. På fullängdsdebuten försöker de leva upp till de båda P3-singlarna "Let's Leave" och "It's Alright, It's OK". Ibland, som i "They Won't Let You Win", är de ett hårddistat, energiskt och variationsrikt komplement till den samtida rockexplosionen... En stabil debut är det.

Gefle Dagblad / Håkan Durmér

I ett land där dassiga garageband och deras morsor får alldeles för stor uppmärksamhet är den här trion lite av en befrielse. ..man frammanar en hel del begåvat skrammel med hjälp av stötiga låtar... Jag gillar det monotona i Misfit kid och givetvis påstället i gamla singeln It's alright, it's ok.

GöteborgsPosten / Johan Lindqvist

Två delar Norrbotten och en del Västmanland skramlar ihop och bildar punkiga garagebandstrion The 21st Century Noise. Och på den nya självbetitlade skivan doftar det av allt ifrån Stooges frenesi till Holes kaxighet och Bob Hunds sprallighet. Det är ett schysst driv i låtarna, glatt, rivigt och det är svårt att stå still... Gitarristen Jörgen Åhman och basisten Nina Pudas turas om att sjunga och i övrigt är det rätt coolt att göra rock på tre personer. Det funkar för Danko Jones och det funkar för The 21st Century Noise.

NSD / Ida Fredriksson

...21st century noise är inte ute efter att vara trendiga. Det är refrängstark garagepop av klassiskt snitt som inte viker undan med blicken och som ständigt verkar ha ett publikfriande riff i bakfickan. Bandet tar sig igenom det 29 minuter långa debutalbumet utan andningspaus...

Västmanlands Läns Tidning / Fredrik Emdén

...de gör det snyggt, bokstaverar refrängen i "Transformation fever" och lägger över huvud taget vikt vid små detaljer i den stökiga helheten...

DN / Mattias Dahlström

...de har en del riktigt bra melodier där, precis mitt emellan punk och pop. Och det är också i de låtarna de låter som bäst, med partyrefränger och övertygande sväng. För är det något man ska anmärka på så är det inte trions spelskicklighet. I de tyngre, mer Stoogeslika låtarna släpper Nina Pudas röst på ett schysst, desperat sätt...

SvD / Lars Lovén

Det här är postpunk som träffar omgående när jag trycker på play vid första genomlyssningen.

Norra Västerbotten

Live reviews

Band med attityd (Kåren, Luleå)

Vi släntrar in på kåren vid 23-tiden och funderar på om bandet redan börjat spela. På affischen utanför står det nämligen att de skulle börja spela 23.00. Men som vanligt när en tid är utsatt börjar inte bandet spela förrän en timme senare. Kanske väntade de in fler besökare, vad vet jag.

När de väl börjar spela samlas ett 20-tal studenter framför scenen. Ytterligare ett 20-tal befinner sig i andra delar av lokalen. 21st Century Noice börjar med låten Get of my nerves och min första tanke är att de är otroligt tighta. Alla break sitter perfekt och de känns väldigt samspelta och tighta. Nina Pudas har en röst som närmast kan liknas vid Sarhara hotnights sångerska Maria Anderssons, fast mycket coolare. 21st Century Noice har attityd. En sympatisk men ändå häftig sådan.

Bandets gitarrist Jörgen Åhman skojar och säger att det är så kul att så många kommit hit i kväll. De spelar They won’t let you win och att döma av deras kroppsspråk spelar det ingen roll om de uppträder framför 20 eller 120 personer. De verkar ha lika kul i alla fall. Det verkar smitta av sig på publiken som blir som galna och börjar dansa runt i lokalen. Bandet ber om mer ljud till gitarren, men jag som åskådare hade föredragit mer ljud till sången. Den försvinner lite till förmån för trummor och gitarr, som vanligt. De spelar Msntrpcl me följt av en presentation av bandet, till komp av trummor som dränker ljudet återigen. 21st Century Noice har en väldigt utpräglad stil. De har sina roller och vet vad de ska göra. Ibland kan det kännas som att kvinnliga bandmedlemmar måste hävda sig för alla män i kanske främst punkrockbranschen, men Nina är bara genuint cool och skithäftig.

Några av låtarna förefaller ganska lika, men inte så det stör. Den sista låten de spelar är som de själva säger: en gammal goding. It’s alright, it’s ok. Det är kvällens bästa låt med snyggast stämmor och bäst melodier. De förtjänar en betydligt större publik än vad Luleås studentkår kunde uppbringa denna kväll. Kan de inte få en spelning i Luleå någonstans dit fler människor går för att lyssna på musik? Återigen efterlyser jag Luleåspelningar.

I samma stund som bandet spelat klart och vi är på väg därifrån möts vi av massor av folk som vill in på kåren. De kom lite sent, men fördubblade säkert folkmängden där inne.

Norrbottens-kuriren / Frida Wikström

Två norrbottningar och en västmanlänning har slagit ihop sina påsar vilket resulterat i röjig, tajt och punkig garagerock… Tempot är skoningslöst och bandet klämmer in så mycket energi de bara kan i de korta explosiva låtarna. Mellansnacket är kvällens bästa och ger det väl avvägda framförandet en känsla av proffessionalitet och rutin som står i världsklass.

Eskilstuna Kuriren / Mikael Barani 04-04-13

The 21st Century Noise snortajta tiolåtarsset var kvällens fullträff. Basisten Nina Pudas uppmaning i början av spelningen fick hälften av åhörarna att omgående börja röja vid scenkanten… När röken av Detroitrock lagt sig hade nog de flesta redan bestämt sig för att kolla in bandet när Kalasturnén kommer till Mariebergsskogen. Det hade jag också. Och innan dess ska stereon laddas med den nysläppta singeln It´s Alright, It´s Ok ett par gånger.

Värmlands Folkblad 04-05-17

...Det går i 150km/h från start till mål. Det utrymme som finns mellan stökiga amerikanska band som Boss Hog och Jon Spencer Blues Explosion lyckas de fylla igen med allt tillgängligt adrenalin som de kan uppbåda…Och det är alltid grymt med en powertrio med en stenhård basist...

Arbetarbladet / Erik Süss 04-07-12

Trummor, bas, gitarr och sång. Och precis så där ung och rebellisk som punkrock ska vara. Snabbt och tajt och bra. Sångerskan/basisten Nina Pudas är så cool… Jag vet inte vad det är, men jag känner igen mig i det här bandet. Kanske är det den starka, nästan naiva känslan att man kan förändra världen. Eller om jag får en kyss snart så ordnar sig allt. Det är en härlig känsla… det här vill jag dansa till. På en rockklubb. I morgon.

Bohuslänningen / Sara Persson 04-07

Och inte vilken rockkonsert som helst, en konsert som jag inte kommer att glömma i första taget. För jag blir alltid alldeles mjuk i benen när jag ser en tjej som är basist och i detta fall så sjöng hon också. Med sin rockiga hesa röst körde hon och Jörgen (andra sångaren) järnet på scenen, som om det var det enda som var värt att leva för. Det diggar jag, för om man håller på med musik så måste man verkligen brinna för det, och det märktes på denna scen så kraftfullt att det kändes som om dom spelade på Stora scenen.

Buggat.nu / Frida Wirsén 04-07

The 21st century Noise är bara tre på bas, gitarr och trummor men bevisar att mindre kan vara mer… De tre medlemmarna anstränger sig till det yttersta, trummisen känns lika mycket som en frontfigur som de andra. Musiken är minst sagt dynamisk, eldar på i gitarren, studsar och tänjer på gränserna. En glad överraskning.

Göteborgs-Posten / Viveca Bladh

...Norrlandstrion The 21st Century Noise kommer från ingenstans och tänker inte lämna in förrän allt adrenalin är utpumpat. Nina Pudas tar rollen som en hämningslös Joan Jett och visar på högsta betyg i den tidiga rock´n´roll-skolan då rythm´n´blues plockades upp av fyra käcka britter. Jörgen Åhmans insats på ”C´est toujours l´amour” hör hemma på örikets Top of the pops från samma era.

Kristianstadsbladet / Lisa Appelqvist 04-07

...Men i The 21st Century Noises skruvade värld läggs det ett skimmer av Elecrtic Six över det hela. Och vips känns slitna rockposer intressanta igen... Bäst blir det då Nina Pudas tar ett steg framåt och agerar leadsångerska. Då blir det som i aktuella supersingeln ”Let’s Leave”, riktigt bra.

Gefle Folkblad / Håkan Durmér 04-07-12

...The 21st Century Noise har ett knippe bra låtar och den kommande singeln It´s alright, It´s Ok får mig att tänka på The Who. Att dessutom trummisen Gamba hamrar på som värsta Keith Moon gör väl inte liknelsen mindre slående. Bäst denna afton är Fake songs are dead, en energisk punkig låt med ett härligt driv och en refräng som etsar sig fast. Att bandet bara är en trio hörs inte.

City Sound (website) / Fredrik Karlsson 04-04

Skön inställning, skön musik och nästan omöjligt att ine dra på smilbanden.

Digfi.com -03

Det är en svår konst att förvalta Stones-riff, men The 21st Century Noise lyckas paketera Mick och Keith i en härligt speedad garageexplosion som är svår att motstå. Så långt ifrån gubbighet som det kan bli.

Groove / Fredrik Eriksson -02

contact

E-mail: the21stcn[at]hotmail.com

MySpace: www.myspace.com/the21stcenturynoise

press images

Right-click on thumbnails and choose "save target as" to download hi-res press images.

Photos by Jessica Erixon

the band

The 21st Century Noise debut album was released in the band's home base of Sweden late October 2004. The band decided early on that the best way to get what they wanted was to release the debut album on their own label Get Off My Records. The distribution in Scandinavia goes through Sound Pollution Distribution. "It's Alright, It's OK" and "Let's Leave" are the two singles released from the album. Both have been playlisted on Swedish National Radio P3 as well as college radio. The videos have been spinning at ZTV and MTV etc. There has also been some international airplay for the singles, after a showcase at Access All Areas (Music biz event in Stockholm) in November 2004, Steve Lamacq at BBC6 had the band's music in his well-known UK radio show. The 21st Century Noise were also featured in the high credibility New York lifestyle magazine Paper Magazine for their music issue June/July 2005 as one of the most promising Swedish groups. In the summer of 2004 the band was a part of the major Swedish festival tour Kalas, which really put The 21st Century Noise on the map as a great live band! They love to be on stage and are constantly touring clubs and festivals in Scandinavia as well as international gigs.